• Huvudsponsorer

Sommarintervju Hugo Alnefelt

5 juli 2019 12:59
Intervju

För några veckor sedan blev HV71s målvaktstalang Hugo Alnefelt vald av Tampa Bay Lightning i NHL-draften. Dagarna innan det var dags att åka över till draften i Vancouver träffade vi Hugo och han fick berätta om sin hockeyresa såhär långt.


Efter en intensiv vår med mycket ishockey och spel i både klubb och landslag åkte Hugo över till Buffalo för NHL Scouting Combine. Scouting Combine hålls årligen några veckor innan draften där de främsta talangerna i draftkullen blir inbjudna för en vecka med intervjuer och fysiska tester.

– Första dagarna var fyllda av intervjuer med olika lag, pratade med totalt 20 lag. Vi bodde på ett hotell som låg vägg i vägg med arenan och alla möten med NHL-lagen var i logerna inne i arenan, man fick ett program på morgonen och sen var det bara att följa det. Intervjuerna var jag inte alls nervös över, snarare tvärtom, kul att få prata med dom och mer intressant vad de ställde för frågor. Jag tyckte bara det var roligt och försökte inte göra mig till mig på något sätt, försökte bara vara mig själv. Fick ingen riktigt tuff fråga på det sättet, satt nästan och väntade på en riktigt klurig fråga, men den enda frågan som var lite annorlunda var när ett av lagen frågade om jag bäddade min egen säng. Sista två dagarna var det medicinska och fysiska tester, väldigt detaljerat, allt från att de kollade hjärtat och fettprocent, till att de mätte hur långa fingrar och tår man hade. Hela tiden hade man mycket ögon på sig, när man gjorde sina tester så satt folk och antecknade och knappade på sina datorer.

Hugo valdes några veckor senare i draften som 6:e målvakt, av totalt 26 målvakter valda och vägen fram till NHL draften började i Stockholm och SDE.

– Jag växte upp i Danderyd tillsammans med mina föräldrar och storebror, höll på med rätt många sporter när jag var liten, fotboll, tennis och golf, men kände någonstans att hockeyn alltid var roligast. Jag tror att en orsak till det var för att jag var hyfsat duktig tidigt, jag var ganska storvuxen, och kanske lite före i utvecklingen. Sen föll valet på målvakt lite av en händelse, min storebror hade vunnit några målvaktsprylar på någon hockeyturnering och då testade jag och blev fast direkt. Jag spelade mina första år i SDE, sen var vi lite för många målvakter i det laget och blev tvungen att byta lag till Täby när jag var 12–13 år. I Täby fick vi ett riktigt bra lag och vann några fina turneringar men sen splittrades laget efter U15 och jag spelade U16-året i AIK, då det var nära hem.

Många ungdomsspelare som vill fortsätta sin hockeysatsning har ofta mycket tankar och funderingar under U16 året då det är dags att söka sig till hockeygymnasium för fortsatt satsning. Efter noggrant övervägande föll valet på Jönköping och HV71 för Hugo.

– Jag kände att jag ville flytta hemifrån och till nån mindre stad där det bara är fokus på hockeyn. Mina föräldrar hade nog hellre sätt att jag hade stannat hemma och spelat i AIK, men jag kände någonstans att jag ville ta nästa steg, min bror hade flyttat till golfgymnasium och då vill jag också röra på mig. Var runt och besökte några föreningar, bland annat i Norrland, men jag ville ändå ha hyfsat nära hem. När jag besökte Jönköping kändes allting jättebra, speciellt när jag träffade William Rahm, det är såklart en stor faktor att det klickar bra med målvaktstränaren direkt. Sen kändes hela paketet på något sätt bra i HV71, med närheten till arenan, skolan och boende. Mitt första år på hockeygymnasiet var lite tuffare, man saknade sina kompisar hemifrån och kände inte så många utanför hockeyn. Man hade lite hemlängtan, inte så att man hade problem med att bo själv, utan mer att man lämnade det sociala livet med alla de gamla kompisarna hemma.

Efter ett lärorikt första år var det dags för andra säsongen, en säsong som skulle visa sig bli intensiv.

– Första året var väldigt lärorikt och jag kände mig tryggare när jag gick in denna säsongen, nu hade jag koll på hur allt funkade. Säsongen började med att jag åkte iväg med landslaget i början av augusti och sen hann jag bara vara hemma i två dagar innan vi åkte med HV till en turnering i Sotji. Det var en grymt rolig turnering och en riktigt bra erfarenhet som slutade med en silvermedalj. När vi kom hem från Sotji så hade skolan satt igång och serien började strax efter, vi spelade bra som lag, hade en liten dipp under hösten, men spelade till oss en plats i Topp 10-serien efter jul och jag upplevde att vi spelade riktigt bra då. Sen hade vi ett grymt tråkigt avslut när vi åkte ut redan i första slutspelsrundan, i tredje avgörande match på övertid. Om jag tittar på min egen säsong så är jag nöjd, jag har såklart haft mina svackor, men dom tror jag är svåra att komma ifrån, det är bara att ta sig igenom det.

Efter en lång säsong med mycket matcher i både klubb och landslagsdressen avslutades säsongen med U18 VM. Landslagsåret avslutades på ett fantastiskt där Hugo spelade en högst bidragande roll när Sverige spelade hem ett historiskt första VM guld i U18 VM.

– Under säsongen som var så tror jag att jag var med på alla landslagssamlingar fram till och med U18 VM. Det som är lite kul med det här laget var att vi året innan, i U17 VM, hade det väldigt tufft. Sen samlades vi på olika träningsläger under våren och kom ihop bra som grupp och åkte på första landslagsturneringen till Edmonton i början av augusti. Det är en riktigt bra turnering och alla lag har med sitt absoluta bästa lag då det inte är några serier som har börjat. Vi gick definitivt in som underdogs i den turneringen men lyckades ta oss till final, men förlorade tyvärr mot Kanada. Det gav oss ändå en riktigt boost för självförtroendet då det hade gått så dåligt året innan, vi kände att vi kunde prestera. Sen var det en ny turnering i november, den gick dåligt både för laget och mig personligen. Det var bara att acceptera och lära sig utav det, vi försökte att inte lägga så mycket fokus på det, vi hade förlorat innan så det var inte hela världen. Sista landslagsturneringen innan U18 VM, också i Sotji faktiskt, gick vi inte in i med någon press. Vi gjorde det rätt bra i den turneringen och jag spelade själv ganska bra så det var en del press som släpptes från att ha haft en rätt risig turnering i november. När det var dags för VM kände jag att alla gick in väldigt avslappnade, vi spelade på hemmaplan i Örnsköldsvik och vi hade ett bra stöd från publiken. Vi spelade bra genom gruppspelet och fortsatte sedan vinna i slutspelet och när vi väl kände vittring för guld så var det all-in och vi lyckades tillslut vinna. Det var en fantastisk känsla och det är såhär långt min absoluta höjdpunkt i hockeykarriären.

Efter ett händelserikt år går nu Hugo in på sin tredje säsong i HV71 och verkar ha en sund inställning till sitt hockeyspelande.

– Det jag försöker göra är att alltid tävla, jag älskar tävla. Sen tror jag det är viktigt med att ha tålamod, att lita på processen, allting kommer inte alltid flyta på. Du måste vara förberedd på att nästa steg, det gäller att vara noggrann i vardagen, se det dag för dag och göra sitt jobb. Sen när du väl är redo, kommer folk se det och då känner man också själv känna att man verkligen är redo för att ta nästa steg. Mina mål de kommande åren är att försöka slå mig in i A-laget och ännu längre fram att spela i NHL.