Bengt Kinell - från Husqvarna IF till HV71

Och du Kinell får nummer 13 på ryggen, beslöts det på första träningen med det nya laget HV71.

– Jag är inte skrockfull av mig så det gjorde inget, den där siffran betydde bara att jag hamnat i andrafemman som siste man, vi delades in i nummer- ordning”, berättar Bengt Kinell.

Den blott 16-årige Husqvarnacentern visade på klass direkt under premiär- säsongen genom att vinna HV71:s inbördes skytteliga på 21 mål.

– Tränaren Göte Wiklund tyckte att jag inte tänkte hockey, dessutom ville jag gärna krypa ner bakom motståndarkassen, vilket heller inte var bra, ’därifrån gör du inga mål’ menade han. Men jag visade att jag kunde ta mig in köksvägen, skrattar måltjuven Kinell som däremot hade en förmåga att missa när han kom fri med målvakten. – Det gick troll i frilägena, tills säsongen när vi gick upp i elitserien. Då lossnade det plötsligt. Pucken kunde gå som på ett snöre mellan mig och framförallt Kaj Nielsen. Han hade en förmåga att alltid hitta mitt klubblad.

Ihop med Janne Bergstrand och Hasse Sjöö kom Kinell att bilda en av elit- seriens vassaste kedjeformationer 1979-80 och trots att HV71 inte klarade kontraktet gav det honom blodad tand att fortsätta med elithockey. Nästa klubbadress blev Frölunda.

– Jag frågade mig själv hur bra jag kunde bli”, säger Kinell. ”Och det gick över förväntan. Den första säsongen i Göteborg var min bästa i hockey- karriären. Ändå spelade jag under ganska hård press när jag fick axla under- barnet Jörgen Petterssons mantel, Jörgen som stuckit till NHL.

Två vintrar blev det för honom i Göteborg, under vilka det också blev två landskamper med Tre Kronor (första ”äkta” HV-spelaren i landslaget). 1982 var han tillbaka i blåstället, med otursnumret förstås, det hade ing- en velat ta över. Efter HV:s lyckade comebacksäsong i SHL 1985/86 fick det vara nog för den då 32-årige Kinell, som idag, efter ett yrkesliv inom resebranschen, är fullt upptagen med golfspel.

Texten är skriven av Torbjörn Berlstedt från boken "Triumfens ögonblick".