Föreningens förste ordförande blev 32-årige Owe Jungåker, en före detta hockeyforward i Tabergs SK som mycket väl visste varför han förärades posten. ”Jag blev ordförande för att jag som någon sa ’varken var svart eller vit’. Det finns en rivalitet sen gammalt mellan Vättersnäs och HIF, men jag har ju mina rötter i Taberg”.

Norrahammars IK och Taberg hade gått i bräschen och blivit HC Dalen 1966, Vättersnäs IF och IK Stefa hade blivit Vätterstad året efter. Och inte minst viktigt i sammanhanget: Huskvarna och Jönköping hade slagits ihop till en storkommun 1970.

Slagkraftiga samarbeten var alltså på modet. Och för hockeyvännerna i Södra Vätterbygden var denna, den senaste fusionen i ordningen, elitsatsningen man hade gått och väntat på. Äntligen ett lovande manskap värt namnet att ställa på Rosenlundshallens is, tänkte man.

Den sista avgörande faktorn för en gemensam kraftansträngning skulle bli en uppvisningsmatch mellan ett lokalt lag och AIK tidigt 1971. Sex-sju föreningar fanns representerade mot Stockholmslaget.

I mesta laget ansåg Husqvarnaspelaren Lennart Håkansson som slängde ur sig att ’Bättre att HIF och Vätterstad går ihop’. Det sägs ha blivit knäpptyst runt honom och snart var ”stormötet” på Österängen utlyst.

En ytterligare orsak till den snabba processen ska ha varit att Husqvarna IF ville bli av med sin hockeysektion för att mer helhjärtat kunna satsa på sin fotboll.

Sommaren 1971 gick den nya föreningen under namnet Husqvarna IF/Vätterstads IF. Förkortningen HV71 spikades först den 7 september, fyra veckor innan premiären i division 2 södra A.

Det blev bråttom med finslipning. Ordspråket säger ju att man bara får en chans att göra ett första intryck. För HV71 var det Sverre Broström som skulle stå för det. Det var nämligen han som levererade den klassiska loggan…

”Jag blev inkallad till chefen en dag, ’du är ju idrottsintresserad, Sverre, jag har en kund här…’” Sverre Broström jobbade på Gumaelius Annonsbyrå i Jönköping. Han minns mötet som igår: ”Där satt blivande kanslichefen Denny Eriksson och sa ’vi ska bilda en elitklubb i hockey och vi behöver ett märke, men vi har inga pengar’”.

Sagt och gjort. Sverre gick hem och började skissa samma kväll. Men var inte ensam om budet. Flera på firman var hockeyintresserade, ett par hade till och med lirat i Vättersnäs. De var också hemma och ritade.

”Men när Denny kom tillbaka var det mitt förslag han nappade på”, berättar Sverre, ”han köpte även mina färger som jag lekt med… blått, gult och vitt. ’Det blir bra’, tyckte Denny och försvann. Någon skräddarsydd beställning hade man inte råd med, så det fick bli en standardmodell av något slag. Slutresultatet blev ändå väldigt likt mitt original. Utom stjärnorna på ärmen, de fanns inte med, men de kom ju tillbaka när man gick upp i Elitserien.”

Till en början fick Vätterstads IF:s gamla vitröda dräkter duga som matchställ. En plastbit med den nya blågula HV-loggan syddes fast på bröstet på spelarna. Sen var det bara in och köra.

Den första träningmatchen spelades mot HC Dalen, det blev förlust för HV71 med 2–3. Seriepremiären den 3 oktober gick inte bättre den heller: ny uddamålsförlust för HV71 mot Nybro IF i ispalatset.

”Jag hade många spelare att välja mellan och jag fick fria händer, även om det fanns potential så kan jag väl inte påstå att debutsäsongen blev så framgångsrik”, säger Folke ”Lolle” Jörneke, HV71:s förste tränare som än idag ”går på HV71”.

{!B}

Mer än halva laget bestod av lovande tonårsgrabbar som annars hade ansetts för unga för att platsa i ett hårdsatsande division 2-lag. Nu fick de chansen att visa framfötterna i ett alldeles nytt lag. Och de flesta skulle ta den med råge, lirare som Kinell, Bergstrand, Wallin, Persson, Nielsen och Halvardsson…

{!A}

HV71 slutade sjua i serien den första säsongen. En kanske inte så smickrande placering. Han som skulle få fart på det nya Jönköpingslaget var norrlänningen Göte Wiklund.

Våren 1972 svarade denne 40-årige Timråtränaren på en annons i Sundsvalls Tidning, i vilken det utlovades bostad och flera olika arbeten att välja bland. Även Wiklunds kompis, landslagsstjärnan ”Lill-Strimma” Svedberg, lär ha varit sugen på tjänsten hos HV71. Wiklund fick jobbet och mycket snart skulle det visa sig att han hade hockeyn i blodet. Den 17 november 1972 krönikerar Bengt Andersson i Smålands Folkblad:

{!C}

”Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här med årets HV71 och alla framgångar. Så roligt och riktigt känns det på något sätt. Man måste gå tillbaka till slutet av 50-talet och början av 60-talet för att få några Jönköpingslag att jämföra dagens HV71 med. Men de lagen var av annan karaktär. Såväl Tabergs SK, Vättersnäs som HIF hade exempelvis kanadensare i sina lag. Men dagens HV71 är en produkt av ett långsiktigt och förståndigt jättearbete under de magra åren som föregått detta…”.

Andersson fortsatte med lovorden: ”Idoga ungdomsledare har under svåra förhållanden kämpat med att så småningom ur de egna leden få fram en stomme till ett A-lag. Idag har de nått målet.”

En viktig och omtalad lärdom Wiklund kom till HV71 med var ”vikten av spelet utan puck”. Taktik med andra ord. Plus finessen med handledspassningarna som fick trissan att lyfta från bladet och på så vis hitta rätt adressat lättare.

{!D}

Första kapitlet i framgångssagan HV71 var skrivet. Man kan säga att Göte Wiklund hade kommit till rätt plats vid exakt rätt tidpunkt. Jönköpingspubliken var redo för hans nyskapande hockey. Och snart skulle ispalatset på Rosenlund koka av hockeyfeber.

Även Sverre Broströms teckenkombination blev en hit: ”Grafiskt sett är HV-loggan en katastrof, inte många linjer som stämmer i den. Men den funkade och det är något med den som sticker ut. Det blev bra! Om jag hade fått tio öre för varje gång den har visats genom årens lopp hade jag varit mångmiljonär idag”, skrattar den 89-årige upphovsmannen.

”Jag fick två fribiljetter istället, som jag fick gå in på kortsidan med. Det var bara att gå in och sätta sig på träbänkarna, platserna var inte numrerade på den tiden. Så de utnyttjade man ju flitigt de första åren… tills en vakt sa till mig att ’de där gäller inte längre, du får gå till entrén och köpa biljetter som alla andra’”.

HV71:s första spelartrupp
Mauritz Wetter, mv (HIF) och Dag Larsson, mv (Vätterstad), Kenneth Nycander (HIF), Bengt Halvardsson (HIF), Christer Arhov (Vätterstad), Björn Berger (Vätterstad), P-O Pettersson (Mariebo IK), Lennart Håkansson (HIF), Hans Thorén (HIF), Anders Wallin (HIF), Lars Sundén (HIF), Bengt Svensson (HIF), Dennis Persson (Vätterstad), Bengt Kinell (HIF), Pelle Malmvall (Vätterstad), Jan Bergstrand (Vätterstad), Lennart Hermansson (HIF), Christer Thorén (HIF), Christer Qvennerstedt (Vätterstad), Christian Brengdahl (HIF), Leif Andersson (Mariebo IK), Kaj Nielsen (HIF) och Thomas Hägg (HIF).

Text: Torbjörn Berlstedt från boken "Triumfens Ögonblick"