Erfarenhetsmässigt ligger knappast HV i lä när man jämför med motståndet. Finska Kärpät har ett tidigare framträdande i turneringen som dateras 1981. Laget tog sig då till det avgörande finalspelet i Düsseldorf, men slutade sist efter idel förluster. Ett finalspel ståtar även Dukla Trencin med, man slutade på sista plats vid poolspelet i Åbo 1994. Man var med även 1992, men nådde aldrig något finalspel då man stötte på patrull redan i det inledande semifinalspelet. Ryska Omsk, tyska Frankfurt samt tjeckiska Zlin gör sin debut på den här nivån. Så HV är med sin bronspeng från 1995 det mest meriterade laget i sammanhanget.
På spelarsidan finns också en viss rutin att falla tillbaks på. Både Pelle Gustafsson som Peter Ekelund var med när det begav sig förra gången. Egentligen så skulle också Johan Davidsson ha varit med, fast tiden för turneringen 1995 krockade med J20 VM som gick av stapeln i Kanada. Helt oerfarna på den internationella klubbhockeyn är inte heller herrar Sahlstedt, Loponen och Määttänen. Visserligen inget Europacupspel, men ett flertal framträdande i EHL finns på meritlistan. Sedan skall vi nog inte glömma Anders Huusko heller. Den ende i sällskapet som faktiskt ha varit med och vunnit turneringen. Det vill nog till att ha med ett antal gubbar med en räv bakom örat i sådana här sammanhang. Hela upplägget med enbart två matcher innan en ev. final kan ge utrymme för alla möjliga utgångar, så is i magen och taktiskt kunnande kan räcka långt.
HV:s förra framträdande i Europacupen startade med semipoolspel uppe i norska Hamar. Förutom värdarna IL Storhamar, så stod slovakiska HC Kosice och ukrainska Sokol Kiev för motståndet. HV inledde mot den på papperet starkaste motståndaren, Kosice, som då bl. a. hade Stanislav Jasecko i laget. Efter en taktiskt väl genomförd match så vinner HV med 4-2. Dagen efter krossas ukrainarna med hela 8-1. Samtidigt förlorar Peter Madachs Storhamar mot Kosice och drömmarna om en final mot svenskarna går i stöpet. HV kan avslutningsvis defilera hem en 3-1 seger mot norrmännen. I praktiken var finalbiljetterna klara redan efter matchen mot Kiev.
Finalspelet gick sedan av stapeln i tyska Köln mellan den 26:e och 30:e december. Upplägget var identiskt med det som kommer att praktiseras i St. Petersburg. De sex lagen delades in i två grupper och vinnarna till final. I HV:s grupp ingick finska Jokerit samt tjeckiska Petra Vsetin. Det knorrades en del om rankingen i grupperna då österrikiska Feldkirch, tyska Köln och ryska Dynamo Moskva placerades tillsammans. HV:s grupp såg onekligen starkare ut på papperet. Turneringens första matchdag inleddes med att Jokerit besegrade Vsetin med 5-2. HV gick in i turneringen dagen efter, för möte med Vsetin. Laget verkade tyngda av stundens allvar men spelar snabbt upp sig när en busslast från NBS väller in då ungefär halva den första perioden är spelad. Supporterbussen hade blivit försenad på grund av timslånga köer på autobahn.
Sedan går det av bara farten, innan första pausvilan har HV skaffat sig en ledning med 3-0. Tyvärr släpper man sedan in Vsetin i matchen genom två snabba i inledningen av andra. Innan man går till den sista pausvilan replikerar man dock med två mål och ställningen är 5-2 inför sista. Ett på många sätt idealiskt resultat inför avslutningen mot Jokerit. Kan man dessutom dryga ut ledningen så är Jokerit tvungna att besegra HV för att ta en finalplats. För HV:s del skulle oavgjort ha räckt i så fall. Det blir även ett mål i sista perioden, men det faller i fel bur och HV:s vinstmarginal blir ett mindre än vad Jokerit skaffat sig. Inför seriefinalen är det bara seger som gäller. Finnarna har dock möjligheten att backa hem och spela på ett oavgjort resultat.
Gruppspelsfinalen kunde ha börjat bättre, redan efter två minuter gör Jokerit 1-0 efter slarv från Esa Keskinen och Pelle Gustafsson. I mitten av perioden kan Johan Lindbom kvittera och resultatet står sig perioden ut. I andra perioden är det mycket ställningskrig. Efter att halva matchen passerat tänder Johan Brummer stora förhoppningar genom att göra 2-1. Strax därefter höjs förväntningarna ytterligare då Jokerit drabbas av en utvisning. HV är riktigt på gång då olyckan är framme. Vesa Salo dräller med pucken på blå och istället för 3-1 går Jokerit upp och kvitterar med en man mindre. Som ett brev på posten kommer också ett finskt 3-2 innan periodvisslan ljuder. HV mäktar med att kvittera i början av tredje men matchen är avgjord och Jokerit vinner till slut med 5-3.
HV skall ändå ha en stor eloge för sin insats. Man marknadsförde sig på bästa tänkbara sätt och blev till slut lite av hela turneringens poplag, både på isen som på läktarna. När man i bronsmatchen pulveriserade Bengt-Åke Gustafssons Feldkirch med 10-3, sjöng den 4000-hövdade publiken med full hals ”Und so spielt man eishockey”. En slagdänga som NBS tog till sig och som numera kan höras i Kinnarps Arena som ”Hos oss spelas ishockey”. Ytterligare minnesvärda betraktelser från turneringen är att både Vesa Salo som Esa Keskinen blev invalda i finalspelets All Star Team. Kai Nurminen vann poängligan med 6+4 på tre matcher. Keskinen blev två och Vesa Salo kom som poängbästa back på en fjärde plats.
Anders Huusko är redan nämnd som vinnare av denna nobla turnering. Esa Keskinen och Kai Nurminen hade äran att vinna 1993. Kenneth Kennholt är dubbel mästare 1990 och 1991. Dubbel mästare är också Antti Törmänen som vann 1994 och 1995. 1995 var också en viss Mika Niskanen med och snuvade HV på finalplatsen och guldet. Av förklarliga skäl finns inte så många tidiga meriter med HV-anknytning. Dock så var den forne HV-tränaren, Timo Lathinen, uppe i final med sitt Ilves 1966 och är således belönad med en silvermedalj. På denna tid spelades det heller inte om några bronsmedaljer. Noterbart är ändå att Husqvarna IF:s kanadensiske målvakt Jack Siemon, som spelande tränare lotsade italienska Cortina Doria till semifinal 1970.
Artikeln har tidigare publicerats i HV-magasinet #2 2005